Dam - 19 juni, Derome hemma

Vi hade segern i våra händer men lät den försvinna ...

Våra två ordinarie mittbackar var tillbaka på plan och Linn Nilsson tog plats bakom Lisa som nr 10. Laget såg ut precis som mot Qviding och man var spänd inför matchen. När man kollade på Dermoes lag var alla jämn långa, lika breda och alla såg nästan likadana ut. Den enda som stod ut från mängden var deras långa målvakt.

Om man ser till dom andra matcherna i helgen måste jag säga att jag blev väldigt förvånad över att Jitex förlorade (!) det var inte vad jag hade tippat i varje fall.. Resten av resultaten var väl helt okej.

När domaren blåser igång matchen ser det riktigt riktigt bra ut från vår sida. Vi låter inte Derome ha bollen en sekund och laget är på dom som små illrar. Alla jobbar och sliter och bjuder även på fint spel. När det gått knappt 4 minuter kommer Lisa i djupled och målvakten räddar men det är inte slut där. När målvakten inte lyckas fånga bollen helt åker den ut till Sandra Nilsson som skjuter iväg ett hyfsat lågt skott utanför straffområdet och den går i MÅÅL!

Ett skitskott enligt pappa Kettunen ;-) Men mål som mål och sketskottet tackar jag för om det går vår väg! Ett gött mål och äntligen ett skott långt utifrån! Det var helt rättvist då Derome bara gnällt och inte kommit till några farliga chanser alls. Dom hade nog aldrig hört talas om Fair play heller, för när en skada uppstått ville dom bara spela på. Ellens finger gick ju faktiskt ur led, men det var ju ingen huvudskada så då skulle ju matchen absolut inte blåsas av enligt dom. Dom kallade det för tjej-fotboll? Det var en ny term av tjej-fotboll..

Matchen fortgår och laget bjuder på riktigt bra fotboll. Lagets bästa halvlek i år måste det varit. Det var riktigt fint och laget kom i flera farliga lägen. Sandra Nilsson på kanten sprang ju förbi deras ytterbackar och yttermittfältare utan problem. Hon hade ju nästan kunnat springa baklänges förbi dom. Dom var tvungna att flytta över deras snabba yttermittfältare på Sandras kant men det var ju inte till någon nytta direkt. En bit in i halvleken, 34:e minuten för att vara exakt gör Sofi Holberg mål på straff. Säkert går hon fram, lägger upp bollen på straffpunkten, tar sats och sätter snyggt och säkert in bollen vid vänstra stolpen. Straff fick vi för dom puttat/tryckt ner en av våra spelare. Dessa armar asså.. Det var vår första straff på länge i seriespel och den förvaltade vi snyggt!

Vi går in i halvtidspaus med 2-0 och snyggt spel i ryggen. Jag kan tänka mig att Danne och Christer pratade om att inte bli för självsäkra och gå ut och spela som i första halvlek. 2-0 är det farligaste att leda med. Man slappnar av automatiskt och det händer dom flesta lagen.

När laget kommer ut i halvlek är jag förväntans full. Jag var bombsäker på att dom skulle bjuda på samma spel som första halvleken men ikke.. Domaren blåser igång och Derome är på hugget. Dom skapar en riktigt farlig chans som går tätt över ribban redan efter 1 minut. Det ser oerhört skakigt ut från vår sida. Derome kommer med anfall efter anfall och skapar flera lägen och är nära flera gånger. Medan vi inte skapar något.

Vi är bara där, lite i vägen och åstadkommer inte särskilt mycket. I 54:e minuten händer det. Dom gör 2-1. Det 2-1 målet skapar mer nervositet i laget och mer drivkraft hos dom. Det känns inte alls lika säkert längre. Några i laget försöker puscha på för att få igång oss men det tycks inte ge någon effekt. Folk springer inte lika mycket längre vilket gör att laget blir längre. Ett vanligt syndrom för vår del och det är när laget blir för långt som vi släpper in mål.

Dessutom var kommunikationen för dålig. I första halvlek fick man nästan hörselskador för så många i laget pratade med varandra, men i andra var det knäpptyst från vår sida. Man kunde höra en nål falla. Det var då och då man hörde ”kom igen tjejer” men alltför få gånger.

Efter ett tag klarar jag inte av att sitta kvar p.g.a irritationen på linjedomaren. Pojken får ta och läsa igenom regelboken. Det var helt befängt när han vinkar Sandra Nilsson offside. När jag är på väg bort sker 2-2 målet. Vad händer?  Det hade gått 7 minuter sen deras första mål. Det hinner gå 3 minuter till och dom gör 2-3!

Vi hade segern i våra händer och så tappar vi den, eller ger bort den! Vad är det som händer? När jag sitter på andra sidan vid publiken sitter jag flera gånger perfekt med deras backlinje och tro *** att han vinkar Hanna Aulin offside när hon var långt ifrån det. Flera gånger hände det och visst, misstag sker men så många??

Äsch, pojken gjorde väl sitt bästa.... Matchen fortsätter och laget börjar komma igång lite igen. Vi börjar få tryck på dom och något laget är bra på är att skapa spänning i matcher. Alltid i slutminuterna! Man får ju hjärtklappning när man sitter där och kollar. I 87:e kommer det förlösande 3-3 målet! Amanda avancerar på kanten och slår ett inlägg som ser ut att gå åt intet då några backar är på den lite grann. Men nej, Hanna snappar upp den och sätter snyggt in 3-3! Ett riktigt elegant mål och ett klassmål. Man får rysningar av den underbara prestationen. Resultatet står sig matchen ut.

Oavgjort känns tungt men inte lika tungt som när man förlorade mot Norvalla eller Mariebo men näst inpå. Att leda med 2-0 efter en jättebra första halvlek och sen vara så kassa nästa halvlek är sjukt.

Derome var inte alls så bra som man trott och vi borde vunnit. Men vi var helt klart bäst första halvlek och dom var bättre andra halvlek. Men tack och lov ryckte laget upp sig och tog en poäng av dom i alla fall.

Men till nästa match får laget vinna och inte göra det så fruktansvärt spännande och göra mål i absolut sista minuterna. Det som känns bra efter matchen är att laget aldrig ger upp, att dom fortsätter tills domaren blåser av matchen och det är så skönt att se det.

Nästa match är mot just Derome, den 6 augusti, på deras hemmaplan och då är det 3 poäng som gäller!