Dam - 17 juni, Qviding borta

Ja, då var vi där igen. Ytterligare en förlust, hur kändes det egentligen? Surt, bittert såklart.

Vi genomför en av de bästa första halvlekarna under säsongen, trots 1-0 i baken. Målet kom till på en oerhörd tilltrasslad situation, Helena ramlar och "slår upp" skadan hon åkom under Halmia hemma, jag kan bara anta att många spelare tappade fokus och ansåg att domarn skulle blåst av. Jaja, vi reste oss och spelade fin fotboll på Valhalla. Många spelare hade nya positioner och laget var nykomponerat men vi ledare var stolta över de ni presterade under första 45.

Andra halvlek pratar vi om att fortsätta och att våga. VÅGA VÅGA VÅGA!

Första 20 minuter pressar vi Qviding många gånger men är inte tillräckligt vassa i avsluten. 2-0 och 3-0 kommer efter att vi inte går dit ordentligt, och för Linnea i mål finns inte mycket att göra på de målen.

Det som är positivt från matchen är att vi känns säkrare och att vi vågar mer och mer, vilket förhoppningsvis Mossen får känna på när vi tar oss an dem på onsdag. Nu skall vi slipa på avslut och jävlarannamat i målområdet!

Elin G blir utseed till bäste spelare av Qviding, andra spelare att lyfta fram är Backman och Helan Helena!

Inför Mossen hemma laddar vi batterierna och taggar till tusen, laddningen är det minsta som varit fel under vårens matcher. Mossen är de lag som vi känner att vi inte riktigt hängde med och att deras vinst var välförtjänt, men ingen kommer till Ekarstadion ostraffat som ett gammalt Vallenordspråk lyder.

Vi får helt enkelt se hur det går. Men jag och alla i ledarstaben tror på oss. Hoppet är det sista som lämnar oss.

// Nea