Dam - 13 augusti, Nittorp hemma

Jag hatar att förlora. Jag verkligen hatar det, alla dagar i veckan. Det spelar ingen roll hur ofta man gör det, det är alltid lika förbaskat tråkigt att varken få 1 eller 3 poäng med sig hem. Det är lika tråkigt att förlora som det är roligt att vinna.

Nu har ännu en helg passerat. I lördags kom Nittorp på besök till vår sandiga Ekarvallen. Det var varmt och vi var två lag som verkligen ville ha med sig alla poäng hem, ingen av oss ville dra det kortaste stråt idag.

Tyvärr, ett lag måste trots allt göra det. - Om båda lagen inte drar det medellånga stråt och de får dela på poängen. Och tyvärr var det ännu en gång vi, Vallens IF som inte lyckades hela vägen. Vi har lägen som vi inte sätter. Vi släpper in 3 mål. Det är det enda som krävs för att förlora, alltså att göra mindre mål än motståndarna. 

Jag hatar att skriva matchreferat efter såna här matcher. Vad ska jag säga/skriva? Det är svårt att få ut det man känner. För vi är ju så nära - men ändå så långt borta? Vi är många som verkligen vill. Vi vill klättra i serien, vi vill vinna. Vi vill inte bara vara nära, vi vill vara DÄR!... 

Jag har hört att med vilja kommer man långt, men i år har det inte visat sig. För jag tror verkligen att alla vill, eller? Vi vill så in i norden att efter varje förlust blir vi lika besvikna över att vi ännu en gång inte lyckats fullt ut? Och efter våra segrar har vi blivit så glada, så otroligt jäkla överlyckliga, för vi vet och har hela säsongen vetat att vi kan.

Vi kunde innan, vi kan nu, och vi kan resten av säsongen. Men vad ska vi göra? Vi vill.... Vi måste slå våra starka viljor ihop, få en ännu större vilja och visa i resten av matcherna att ingenting är omöjligt. För fy satan vad vi vill. Vi vill vill vi vill.

Lite kort om matchen:

Matchen i lördags var absolut inte vår bästa match. Vi ligger för långt i från motståndarna och för små misstag som gör att vi förlorar boll istället för att vi kan hålla i boll lite längre. i 80' stod det 1-2. Matchen slutade 2-3. När vi fick in 2-2 målet så kändes det så otroligt skönt, 1 poäng är bättre än 0. ÅH, så surt det var när de gjorde sitt 3 mål för dagen. Och trots att vi försökte så blev det inga mer mål. Och det var ett besviket Vallens IF som gick av plan efteråt. 

MEN, Ännu en gång - NU bryter vi ihop och så kommer vi igen. Nu är det fortfarande 15 poäng att spela om, 5 matcher kvar. Först har vi Torslanda borta på torsdag, och vi åker dit med samma inställning som alltid - vi vill kämpa livet ur oss för att lyckas. 

Nothing is impossible - the word itself says "I'm possible"!!

/Madde